Allt hänger samman – hur vi kan förstå samhället genom att betrakta arkitekturen 

​Allt hänger samman är ett projekt som riktar sig till elever och personal i grundskolan.
Det handlar om arkitektur eller kanske ska vi säga: ett sätt att förstå och uppleva världen vi lever i - via arkitekturen.

I centrum för det här projektet står skolbyggnaden – en byggnad vi alla kan relatera till. De här husen som vi spenderar så mycket tid i under vår uppväxt och som också är den plats där vi ska förmedla ett koncentrat av den viktigaste kunskap som människan samlat på sig - till nästa generation.​

Det är viktiga hus, våra skolor.

​

Metoden

​Vi arbetar med att ta fram en metod för hur ämnet arkitektur kan introduceras i grundskolan – som bygger på att eleverna själva får utforska sin egen skolbyggnad. Metoden kommer finnas i två versioner, en som vänder sig till mellanstadiet och en till högstadiet. I slutet av projektet kommer det finnas metodmaterial och handledning för lärare som vill använda den i skolan.
​
Genom att väcka nyfikenheten och utforskarlusten får eleverna fråga sig genom skolan för att få kunskap och lära sig tänka i helhetsbegrepp kring byggnader. 

De får också medvetandegöra den direkta upplevelsen av en byggnad, genom att utforska den med hjälp av kroppen. Vi använder dans, rörelse och koreografi för att förstå mer av skolbyggnaden och för att skapa kreativt. 

​

​Mänskligheten är ett samarbete 

Vi tänker att den självklara iakttagelsen – att allt hänger samman – kanske inte är lika självklar för oss i vårt allt mer specialiserade och fragmenterade samhällsbygge. Det är lätt att missa att vi är en del av ett enormt kretslopp - hur mycket vi behöver varandra, hur beroende vi är av varandras kunskap och erfarenheter. Vi behöver människor som kan laga våra tänder, skapa musik, utveckla ny teknik och så vidare i all oändlighet.

Vi behöver alla dem som kan bygga en skola – varje persons kompetens som jobbar på bygget är lika viktiga för att skolbyggnaden ska fungera. Men också alla de som vet hur man bryter järnmalm, tillverkar isolering och importerar virke osv.

För att skolan ska bli till behöver vi också alla de som jobbar i barnomsorgen, så att byggarna kan gå hemifrån på dagarna. De som en gång byggde vägarna som leder till den blivande skolan, konstruerade lastbilar, uppfann vinkelhaken.
​För att inte tala alla de miljoner människor världen över som är delaktiga i att fylla en svensk mataffär, så att arbetarna är mätta och orkar jobba.

Men det är inte bara vi människor som hänger ihop. Allt det material som skolan är byggd av kommer en gång ifrån jorden, sand, sten, järn, trä. Blir glas, betong, virke och armeringsjärn. Allt det byggda du ser omkring dig har en gång plockats upp ur marken.
Våra samhällsbyggen är ett enormt samarbete mellan människorna och planeten (och alla de andra varelserna som vi delar den med).

​

---

​ Ställa frågor till en byggnad 

I vår metod kommer eleverna få använda sin egen skolbyggnad för att medvetandegöra allt detta.​ Genom att sätta igång nyfikenheten och börja ställa frågor till byggnaden;
Hur kommer vattnet till skolan – vart tar det vägen sedan? Hur fungerar fjärrvärme egentligen? Vad finns under golven, bakom dörrarna som eleverna inte får gå in genom? Varför får man inte inte vara i lärarrummet? Vad fanns här innan skolan byggdes? Var kommer stenen i trappen från? Har någon tänkt när de valde färgen på väggarna?

Börjar vi utforska och ställa frågor till husen så berättar de om värderingar, historia, estetik, om material, maktstrukturer, ingenjörskonst, osv, osv.

Genom att verkligen betrakta arkitekturen kan vi tillslut se hela samhället.

​

​ Utforska skolan med kroppen

Något annat, som kanske är mer osynligt för oss, men egentligen är själva förutsättningen för att husen ska komma till liv - är ju det att människor rör sig i dem – och det har vi tagit fasta på i projektet:
Hur vi rör oss i skolan.

Vi använder dans, rörelse och alla våra sinnen för att förstå byggnaden. Vi gör också ordningsbrytningar i våra rörelsemönster, alltså rör oss på sätt som vi inte brukar – för att få syn på allt det där invanda som vi gör av bara farten.
För vad händer om man kryper till matsalen? Går baklänges över skolgården? Rullar i korridoren? Luktar, känner och lyssnar sig genom skolan?

Vilka vardagliga rörelser gör vi när vi öppnar bänkar och skåp, står i kö och springer till gungorna?
​Vad händer om vi plockar ut dem och skapar koreografiskt material – får skolan en egen dans då? Kan man ha föreställningar i korridoren? Göra installationer längs med skolvägen?

---

Läs mer om oss som jobbar i projektgruppen!